En hel vecka har gått och så mycket har hänt! Först ett bröllop som var som en saga. Allt gick som på räls och alla var så nöjda. Utan all hjälp hade jag inte fixat detta. Min kompis Janet,Brian(Hannas pappa)och Hannah städade och donade och jag satt där som en trasdocka och tittade på. De är underbara. Janet och jag hade lite tid för oss själva och kunde prata och prata i timmar. Nu har de åkt hem och det känns minst sagt tomt.
Vi har massor av kort på vigseln och hästfärden och vi tänkte göra CD till alla med utvalda bilder. Bra ide då folk sedan kan göra papperskopior om de vill. Det är konstigt, men jag har svårt för att beskriva med så många ord vad jag upplevde i lördags. Det var så vackert och de var fantastiskt att se Hayley komma in med sin pappa! Tårar, ja och jag var inte ensam om det. Själva vigselakten var så personlig och prästen, Karin hade gjort ett så vackert vigseltal och det var tydligt att hon hade pratat med Hayley och Jocke om deras känslor för varandra och hur de tänkte om framtiden.Hon hade också plockat två stenar på Gotland och gav dem till brudparet.
När allt var över sov jag 10 timmar utan att vakna. Jag behövde det då det kändes som om jag skulle ramla ihop som ett korthus. Nu är det vardag igen och snart är det dags för nästa behandling.