Snart är vi helt klara...äntligen! Nu kommer jag inte att göra fler inlägg om lådor, städning och packning. Det känns så fantastiskt att nu står vi på mållinjen och i morgon är det sista dagen i den här lägenheten.
Tjejen som flyttar ifrån min nya lägenhet ringde och hon är klar med sin flytt! Jag promenerade ner till mitt tomma hem och fick nycklar och blev visad var källaren låg och likaså tvättstugan. Allt är så fint och rent, det var verkligen kul. Gick "hem" med ett leende. I morgon monterar Hannah ner min älskade säng och jag får sova på madrassen på golvet den sista natten här.Det går säkert bra. Nu kommer min blogg att vara lite tyst ett tag för jag har så mycket annat att göra.
Vi hörs om en vecka eller så.

Sitter här i soffan och tittar på alla lådor som numera står längs alla väggar. Hannah kommer hit igen i morgon och då skall hon börja städa där man kommer åt. Det blir badrummet och köket. Alla fönster måste också rengöras och det vill jag göra, om jag får det! Det är ju inget tungt arbete så det ska nog ordna sig. Jag känner ett behov av att få göra något även om det är aldrig så lite. Mina fönster är buslätta att göra rena för det är bara utanför och sedan insidan, klart!
Fick panik igår för jag hade inget att läsa! Åkte in till stan och köpte en bok. Det blev" Bones of the hills" författare Conn Iggulden. Detta är tredje boken om Genghis Khan och hans erövringar och nationen som han lade grunden för. Böckerna är spännande, våldet alltid närvarande och jag funderar ibland på vad det var, förutom makt, som drev dessa män. Genghis Khan hade ju en vision att ena alla klaner till en nation för att slippa alla krig som fördes hela tiden. Vägen dit är minst sagt blodig med stora uppgörelser till häst med båge och pilar som det viktigaste vapnet. Varför läser man om allt detta våld? Jo därför att jag vill på något sätt försöka förstå en av historiens största erövrare.Frågan är om man någonsin kan riktigt förstå.
Nog om detta, nu måste jag få i mig lite mat och sedan glo på TV en stund.

I dag har jag varit på jobbet. Det var ju Fredagsfika och det var riktigt roligt att hälsa på. Jag vill jobba NU! Ja,ja vi vet datta men jag vet också att det går inte. Det är bara tre månader kvar, alltså halva tiden. Det går undan med andra ord! Jag kände mig så glad att bara vara där och träffa alla. Måste försöka att åka dit lite oftare. Jag känner också hur viktiga alla mina arbetskamrater är och att jag får så mycket stöd och goa kramar inte minst. Tack alla Solbackare!
Jag var ordentligt trött när jag kom hem men strunt samma. Nu kan jag slappa i soffan resten av kvällen och slötitta på TV.

Tänk, min Hayley och Jocke är på Sjömagasinet i kväll. Åh, hur jag skulle vilja vara där. Jag hoppas att de får en helt underbar kväll.
Tillbaka till verkligheten! Hannah var här i dag igen och nu har hon packat klart för mig. Tack igen för hjälpen och för att jag inte har behövt att oroa mig för allt det som en flytt innebär. Nu är det bara lite städning kvar och det skall fixas på måndag och tisdag.
I morgon åker jag till jobbet och hälsar på. Det ska bli hur roligt som helst att träffa alla. Vi ses i morgon alla på Solbackens Fsk!

I dag kom Hannah och fick packat resten av alla dessa böcker. Nu är det gjort och det känns jätte bra. Som vanligt har jag bara tittat på medans hon dammsög böcker och sedan ner med dem i lådorna.!0 lådor har packats och nu ser det ännu tommare ut. I morgon är det behandling igen och Hannah kommer hit på eftermiddagen. Det gör Hayley och Jocke också och det blir kul att se dem. Ses ju inte så ofta nu när de har flyttat. Här finns en hel del som skall till grovsopor så det blir en hel del bärande i morgon.Vad skulle jag göra utan mina nära och kära?
Känner mig trött fast jag inget gjort. Jag blir väl trött av att titta på! Nu sitter jag bara här och tittar på mitt nedmonterade vardagsrum och vill bara härifrån. I morgon är det precis en vecka tills dagen jag flytttar och det känns skönt.
Läste om massakern i en skola i Finland! Så sorgligt och alla ens tankar går till de anhöriga som har misst ett barn! Det är så ofattbart att det är svårt att ta till sig sådana här nyheter. Meningslöst våld av någon som mådde väldigt dåligt. Vad är det som är fel i samhället när vi uppenbarligen inte kan ta hand om människor som mår psykiskt dåligt? Människor som känner sig utanför och som måste ta till våld för att synas är ju skrämmande, minst sagt.

Hannah ringde nu på morgonen och Andreas har magsjuka. Stackaren, det är ju inte kul alls. Han behöver sova och sedan blir han bättre. Jag packade ner lite linne, det är ju inte så tungt och det känns bra att göra lite i alla fall. Jag är så glad att jag fick en ny bok i går. Den heter Johannas saga och är en berättelse om 1850-talets Sverige. Började läsa i går kväll och boken var svår att lägga ifrån sig. Jag måste ju vila så det var bara att lägga boken och gå till sängs. Nu skall jag gå ut ett tag Jag måste ta hand om varje tillfälle att vara i solen och också att röra på mig. Efter det vilar jag en stund och efter det är det dags att äta en mycket enkel middag då allt,nästan, är nerpackat. Här ser ut och jag har faktiskt fotograferat lite av röran. Det kan ju bli ett roligt minne sedan när man har fått lite ordning i sin nya bostad.
I kväll ska jag läsa och ha det riktigt mysigt.

Söndag och det känns sååå segt. Jag vill inte bo här längre men jag måste stå ut, bara lite över en vecka kvar. Tvättar för slsta gången i den här tvättstugan. Hade inte så mycket men det måste göras. Hannah kommer i morgon och vad ska vi göra? Just det, packa! Är trött på alltihop nu och jag tror mycket beror på att jag inte kan göra något. Jag fixar tidningspapper, tar bort alla stift. Jag fixar lite fika men mer blir det inte. Jag har faktiskt glömt hur det känns att vara "normal". Min bästa månad det här konstiga året är utan tvekan December.Då tar den här behandlingen slut och jag kan börja om från början igen. Gissa om det känns bra?
Nåja, solen skiner och nu är tvätten snart klar. Jag skall gå ut och njuta av solen, kanske köper jag en glass.

Nu närmar sig flytten. Nästa helg blir den sista här och det känns skönt för här är så tomt nu. En halv hylla med böcker återstår och lite diverse i skåpen i hallen. Jag trivs inte här längre för det är ju inte ett hem nu när allt ligger i lådor som står utefter väggarna. I morgon skall jag åka till mamma och äta middag med henne och det blir trevligt. Det är lite torftigt i mitt kök. Allt är borta och då är det svårt att laga mat! Det går för man gör enkla måltider, det är ju bara till mig.
Nu måste jag i alla fall gå ner till City -Torget och handla lite. Här finns ingenting! Solen tittar fram och det ska bli riktigt skönt att komma ut ett tag.
Pratade just med Hayley som bor i Biskopsgården. Alla som bor där är oroliga för alla kulor som skjuts av dessa gäng. Nu måste Polisen ta krafttag och verkligen visa att de har kontroll över Göteborg. Göteborg som stad ligger i topp när det gäller beskjutningar i hela landet och det är föga smickrande för våra politiker.
Kom på att jag ska tvätta i morgon! Change of plans! Ringde mamma och jag åker dit i dag i stället, vi är ju flexibla!
Nu måste jag fixa mig själv och komma iväg

Hayley kom hit och vi gick ner till källaren. Vad roligt vi hade med alla påsar och lådor fulla med underbara minnen. Där fanns Hayleys första bebiskläder, massor med teckningar från dagis,arbeten från när hon gick i första klass osv. Gossedjur tll tusen och gamla Barbisar. Jag hittade lådan med mina gamla dockskåpsmöbler och vi tog upp dem för att titta närmare på denna min "skatt". Åh, vad det var roligt att ta upp de små stolarna och alla de tummade dockorna. Där finns saker som min mamma hade när hon var liten och även några som har tillhört min mormor! Det är helt fantastiskt att allt finns kvar och i så gott skick. Ett par speglar hade gått av men det är ju bara att klistra fast igen. Dockskåpet finns också, min pappa snickrade det till mig när jag var 4-5 år. Nu ska jag ta tag i det och renovera det. Har velat göra det länge men det har inte blivet av. Hayley sade att det var lite som Julafton att gå igenom alla lådor! Jag håller med henne. Timmarna bara försvann och så var klockan över tre. Tiden går fort när man har roligt.
Där fanns ju också en del gammalt skräp som man bara vill slänga för det är inget att ha längre. Det är bara att bära det till grovsoperna och då behöver vi Jocke så det får vänta tills nästa vecka.
Där finns saker som tillhör Hannah också från det hon var liten så nu får vi gå igenom dem också och uppleva fler minnen, då från England. På måndag Hannah, kanske hinner vi med en tur ner i källaren!

Nu har Hannah och Hayley åkt hem efter en dag med packande. En hylla rasade och stackars Hannah fick en del stora böcker i huvudet! Det är tur att det gick bra ,inget blodvite i alla fall men hon lär få en ordentlig bula. En massa böcker har nu försvunnet neri lådor och en del i dubbla kassar. Hyllor har monterats ner och allt är borta från väggarna. Här är verkligen tomt nu och det är lite ödsligt. De kommer hit i morgon igen för att få packat resten av böckerna.Efter det har vi inte mycket kvar. Några skåp i hallen och i mitt rum plus källaren och där finns inte mycket för där rensade jag för ett par år sedan och det är jag glad för.
Nu ska jag äta lite och efter det slappa i soffan. Trött är jag och ändå har jag inte gjort något.

Jag har i dag roat mig med att sortera bland alla papper. Där fanns hur mycket som helst, gamla födelsedagskort, diverse infopapper om pension från 2004, bruksanvisningar på saker jag inte längre har. SUCK! Skönt att få rensa ut lite och jag kunde sitta i soffan och gå igenom allt i lugn och ro. Det var ganska kul också för jag hittade brev och kort som jag fick när vi precis hade anlänt till Sverige. Måste spara dessa, det är ju viktiga minnen.
Pratade med Hayley och hon kommer i morgon tillsammans med Hannah och då kommer det att bli en seriös dag av packning! Nu gäller det att få ordning på alla mina böcker som är en utmaning när det handlar om att packa ner dem. Flyttfirman vil ha böckerna i lådor! Milde tid, det blir tungt! Jag tror i alla fall att de stora böckerna får packas ner i dubbla papperskassar. Hej och hå vad det skall bli skönt när den här flytten är klar. Egentligen ska inte jag klaga då det inte är jag som gör jobbet. Stort tack till mina tjejer, Hannah och Hayley!
Nu är det dags att sova.

Hannah har varit här och packat en massa lådor! Berget av färdigpackade lådor växer och det börjar bli trångt i lilla rummet. Hon kommer igen på torsdag och då är det alla böcker som gäller! Jag får mardrömmar bara jag tänker på dem. Jag gör ingenting , jo jag håller Hannah sällskap och så fixade jag lite fika. Jo och jag tar bort stiften från GP så att alla blad är lösa. Fantastiskt, eller hur? Jag är som sagt tacksam för all hjälp för jag hade aldrig orkat packa själv. Nu har Hannah åkt hem till pojkarna och jag måste äta lite. Det känns som om jag lever i en lagerlokal, allt i köket är borta jag har bara det nödvändigaste. Det blir nog bra det här, det känns så i alla fall.
Vad jag skall göra sedan, jo titta på TV, det är ju Video-kväll med Luuk och Reinfeldt skall vara med. Bara det kan ju vara kul.

Mamma kom hit och det var riktigt trevligt. Vi åt Lax och det var riktigt gott. Min matlust är inte på topp men det här var riktigt gott. Vi satt och tittade på bröllopsfoton som jag har i datorn och det tyckte mamma var kul. Sedan ville hon titta på kort ifrån tiden jag bodde i Norra Wales när Hannah vr riktigt liten, drygt ett år var hon. Mamma och Eva var ju hos oss sommaren 75 i tre veckor. Jag har ju inte tittat i det här albumet på länge så det var riktigt kul. Tala om gamla minnen!
Jag känner mig ordentligt trött och det blir nog sängen för mig extra tidigt i kväll då jag inte har vilat under dagen. Srtunt samma då det har varit en härlig dag.

Här händer då ingenting. Jag sover i flera timmar mitt på dagen och kan fortfarande sova på natten. Ja, ja, jag vet att jag behöver vila men ändå. Det känns som tiden bara försvinner i ett sovtöcken. Nog om detta. Solen skiner och jag måste komma ut på en liten promenad. Jag går ner till dammen och matar ankorna. Måste sedan köpa potatis och lite annat nödvändigt. Jag måste äta!! Jag har ingen matlust alls och det beror nog på att man inte gör något. Kom precis på att nu är jag halvvägs igenom den här mardrömsbehandlingen! Borde firas! Med vad? Jag vet, lite godis! Sådant har jag inte köpt sedan början på det här året. Det blir gott sedan i kväll då man sitter och glor på TV. Det är faktiskt ett program jag verkligen vill se,engelska serien "Fve Days". Den är sååå spännande och riktigt bra.
Så, nu går jag ut i solen och njuter.

Träffade Katalin på spårvagnen! Det har hänt nu flera gånger och det är så kul att träffa någon från jobbet. Tittade långt efter henne när hon gick av på Gamlestadstorget. Jag vill också jobba! Never mind, det kommer ...om tre månader.
Behandlingen gick bra och nu har läkaren tagit bort "giftet" som gjorde att min arma kropp inte ville mer. Nu får vi se vad som händer, tror det blir bra.
I går var mina tjejer här och packade. Hej vad det gick undan! Åtta lådor packades på ett par timmar. Jag satt bara här och gjorde ingenting. Det känns skönt att det går så bra och vi hade lite kul också då saker framkallar minnnen som man i vanliga fall inte tänker på. De kommer hit igen på måndag och då får vi lite till gjort. Det känns himla bra det här. En flytt som inte är ett dugg jobbig. Ingen behöver lyfta och konka då vi har en flyttfirma som gör det tunga jobbet.

Nu börjar det närma sig min flytt. jag lämnar den här bostaden och får en 2-a precis där jag alltid har velat bo sedan jag flyttade till Kortedala för 11 år sedan. Jag har anlitat en flyttfirma  och all packning görs av mina två tjejer Hannah och Hayley. Jag får inte göra något alls bara sitta här och tala om var saker och ting skall vara. Jag är naturligtvis otroligt glad för den hjälp jag får för inte är jag stark nog för en flytt! Jag väntar nu på att 25 flyttlådor skall levereras från flyttfirman. Man hyr lådorna och får sedan pengar tillbaka när allt är klart. Allt för att göra det så lätt som bara möjligt. Det känns inte jobbigt på något sätt det här med att flytta. Varför ska lilla jag sitta här i en 3-a i bostadsbristens Göteborg? Nu får en ensam mamma med ett barn ett drägligt boende och jag får en lite lägre hyra men en lägenhet med bättre standard än den jag nu bor i. Det blir ett lyft för mig också för i Allhegona parken har jag några bekanta och där finns också små föreningar som jag är inresserad av. Tror det här blir bra och tack till mina "ungar" som gör allt jobbet. Vad skulle jag göra utan er?
Trots allt mår jag nu mycket bättre. Jag kan gå ut själv men inte så långt bort. Känner mig fortfarande lite svag i benen. Nu är det provtagning igen i morgon och så får vi se om den här kroppen orkar med en behandling eller om den måste flyttas fram en vecka. Jag hoppas att allt är bra för jag vill få det här gjort. Börja jobba igen... det är mitt mål!

Har varit ute på promenad och det var riktigt skönt. Gick ner till dammen och matade änderna. de är inte skygga alls utan kommer rikigt nära! De bråkade om brödbitarna och de vuxna fick mest och ungarna fick minst! Snälla mot sina ungar är de inte! Träden börjar bli gula och det känns som Hösten är på väg. Det är i alla fall inte kallt och jag satt på en bänk i en hel timme. Riktigt skönt var det att bara sitta där och titta på molnen och en och annan fågel. Det molnade på och jag drog hemmåt och hann precis in när regnet började vräka ner.

Akuten på Östra Sj. en måndagkväll. Jag tänkte, måste jag? Det var inget att göra bara ligga där på bårvagnen och vänta. Hade en hopvikt filt under huvudet och den böjade kännas  hårdare och hårdare allteftersom tiden gick. På väggen vid min högra sida hänggde en anslagstavla med personalens olika schema. Det stog morgonoch ett namn, dag och ett namn, kväll och ett namn samt natt och ett namn. Jag noterade att även här fanns begreppet bakjour! Det hade suddats mycket bredvid bakjour. Tittar ner på mina fötter som sticker ut. Tillhör de mig, jag vickar lite på dom och det ser ut som de vinkar.Det kommer mer och mer folk inrullandes tillsammans med anhöriga som alla har samma lite flackande blick. Oron kan man nästan ta på . En sköterska med rakt axellångt hår går förbi med armarna i kors tätt mot bröstet,hon fryser nog tänker jag. Bara några steg efter henne går en elev, han följer efter henne vart hon går men de pratar inte. Det ser komiskt ut på något sätt, för de går förbi mig flera gånger och jag undrar vart de är på väg. Direkt framför mig finns två fönster , ett fyrkantigt och ett som är avlångt. På det stora fönstret sitter ett barns teckning uppsatt med vit tejp. Den är ritad med en grön fiberpenna och föreställer en gubbe och bredvid honom något som kanske är ett träd. Jag tror det är en liten kille som ritat den och sedan undrar jag hur den kom hit och hamnade på just det här fönstret.Jag tror man blir lite knäpp av att ligga här. Man bara är och kan inte påverka situationen. I det lilla fönstret hänger en ensam vit stjärna med en lysdiod i mitten. Jag inbillar mig att den blinkar till mig och jag blinkar tillbaka. Den lilla stjärnan får bli en tröstens symbol i det allmer kaotiska tillståndet här på akuten. Britsen börjar att kännas allt hårdare och klockan har just passerat 21.00. Så kommer en sköterska och rullar in mig på ett rum. Hoppet stiger. Snart kanske jag blir klar och får komma till en avd. Man ska alltid köra in patienten med fötterna först, säger sköterskan till sin elev. Jag funderar på detta ett tag. En timme senare blir det full aktivitet runt mig. Hej och hå, upp med ett dropp och sedan den sedvanliga provtagningen, blod skall de ha , flera rör! Allt detta görs numera genom min inopererade "port". De får sedan för sig att stygnen skall bort och jag tycker att det räcker nu men nej , jag rullas in, fötterna först, på vad som ser ut som ett opreationsrum! Hjälp, nu är det allvar. Stygnen tas bort och faktum är att det var inte så farligt, det är bara min fantasi som ibland skenar iväg. Efter detta rullas jag upp till Avd KAVA. Låter lite konstigt men det betyder Kirurgisk Akut Avdelning. Jag åker in på ett rum och hamnar bakom ett rosa draperi. Om det finns plats i morgon så kan du hamna på Onkolog Avd för det är ju där du egentligen ska vara,säger en nattsköterska. Hon kollar droppet, tar blodtryck och ställer en massa frågor om vad som har hänt. ÄNTLIGEN får jag sova.
Jag vaknar och anar en gryning. Det ligger en mycket gammal och skör tant i sängen bredvid mig. Hon rosslar och ropar på mamma. Det känns så sorgligt. Mittemot ligger det två gamla" herrar "som personalen säger. Tro det eller ej men de har, just det , blå draperier! Jag blir lite full i skratt trots allt. En ny påse dropp har jag fått under natten och påsen ser riktigt trind ut. Vad gör man nu då? Jo, nu skall jag räkna hur många gardinkrokar det finns på mitt draperi. Efter några försök kommer jag fram till att det är 28 stycken varav två sitter ihop och det ser ut som de omfamnar varandra. Jag vill inte äta . Jag får helt enkelt inte ner något. Jag får dricka i stället, energidryck, nyponsoppa, saft choklad osv.
Nu hittade jag något kul på väggen bredvid min säng! Det är en skada i målningen som ser ut som en tecknad anka med en lite kropp och stort huvud tillika stor näbb. Den är riktigt söt där den står och tittar rakt upp på ett litet moln! Nej, jag har inte blivit galen, det är bara så rolgt att kunna hitta något meningsfullt ur ingenting. Tänk om man had efått lov att fäglägga den lilla ankan, en röd dräkt med en liten grön ficka, gul näbb och ett vitt huvud och oranga små ben!
Ligger och tittar på droppåsen och nu vet jag att det går en droppe varje sekund. Jag funderar på hur många tusen droppar det går in imig för att jag ska bli bra igen. Tack alla små droppar för ni skänker liv! Allt som allt får lag tre påsar  med en liter i varje. Känner mig som en Wettex-trasa som ligger där och vattnet bara försvinner in i trasan som sväller av allt vatten. Har jag också svällt upp? Nej, tack och lov, min kropp har bara tacksamt tagit emot vattnet och nu en dag senare får jag åka hem. Hannah och pojkar kommer hit och vi ger oss iväg hem. Nu är jag på gång igen och nu måste jag ta hand om mig själv. Tack alla som hjälper mig igenom denna underliga tid.