Gott Nytt År på er alla som har orkat följa min blogg och därför min sjukdom som tog det mesta av det här året i anspråk. Det har varit en resa jag aldrig kommer att glömma. Nu är den förhoppningsvis slut, skall till Östra igen och träffa läkare den 12 Jannuari. Orolig, nej jag orkar inte bry mig längre. Det som händer får man ta då och just nu är jag så glad över att min långa Cellgiftsbehandling är avklarad. Jag känner mig redan mycket starkare,framförallt i benen! Jag känner mig stadigare när jag är ute och går. Mina ögon rinner fortfarande och det kan jag och får jag leva med ett bra tag till. Visst är det irriterande men det gör inte ont. Det nya året betyder att nu är jag på gång igen och jag ska tillbaka till jobbet med "mina" ungar ute i Angered! Jag börjar halvtid den 19 januari sedan får vi se vad jag orkar. Personligen tror jag att det kommer att gå hur bra som helst.
Så här på årets sista dag vill jag också tacka alla som har hjälpt mig på olika sätt genom den här långa sjukdomsperioden.Tack för alla varma  kramar, praktisk hjälp med min flytt och inte minst all omtänksamhet när jag var som sjukast. Vet inte hur det hade varit utan all hjälp! Tack och stor kram och nu jäklar tar jag nya tag och det här året hamnar långt ner bland handlingarna.
GOTT NYTT ÅR!

Måste titta i spegelen för nu har jag nog fyrkantiga ögon! Har glott på TV hela kvällen. Såg först på den nya engelska serien Cranford. Helt underbar och jag ser fram emot mera. Efter det var det dags för andra delen av Selma. Nja,jag är inte imponerad alls.Alldeles för långsam, med för lite substans. Jag undrar ibland varför svenska serier/filmer så ofta är riktigt långtråkiga och dessutom fattiga på innehåll. Det finns ju hur mycket som helst i Selma Lagerlöfs liv som kunde ha blivet ett riktigt bra drama. Efter detta var det så dags för Lewis ännu en riktigt bra kriminalserie från England. Tyvärr sänds sista delen redan i morgon kväll.Jag kommer verkligen att sakna den för den är så välgjord och spännande. jag får nöja mig med Cranford så länge. Nu är det dags att sova. God natt alla där ute.

Då var Julen slut och nu väntar jag på det nya året! Det är ett vakuum nu. lite anticlimax kan man säga. Klapparna är öppnade, Julmaten nästan slut och skönt är det då man blir väldigt trött på den fort. Hayley och Jocke var häri går och vi åt upp den resreande maten. Vi skulle ätet risgrynsgröt också men för någon anledning blev den bränd och därför oätlig! Varför detta hände vet jag inte riktigt men tråkigt var det i alla fall. Det får bli gröt  efter Ny År i stället! Vi hade i alla fall trevligt och det är huvudsaken tycker jag.
I eftermiddag ska jag tvätta, vad upphetsande det är då.Har inte tvättat på länge sånu har jag en hel hög. Får skylla mig själv.

MIn mamma har precis åkt iväg med färdtjänsten. Hon var trött men glad över att vi alla var samlade på Julafton. Det vat verkligen trevligt och alla hade roligt. Mamma sov över här hos mig och vi åt en sen frukost och satt och pratade. Vi åt lite Julmat innan hon åkte hem. Nu är det tyst här hemma och lite skönt faktiskt. Jag kan slappa lite framför TV-n och sedan ta ett bad och se på TV igen! Jag är lite trött, det är mycket stök när man ska ha alla här men roligt var det. Min bästa Jul på många år. I morgon kommer Hayley och Jocke så äter vi tillsammans. De har också beställt Julgröt. Det är ju lätt fixat och gott är det också. Orkar inte skriva mer för i dag. God Fortsättning!

Så där ja, nu är allt förberätt! Skönt att vara klar så att man kan umgås med de sina. Nu sitter jag här och lyssnar på Julmusik. Det är Göteborgs gosskör och det är så fint och stämmningsfullt.
Det börjar lukta mat , vad det ska bli gott.Håller på att göra en potatisgratäng.Har dukat och bordet blev verkligen vackert med den fina duken jag fick av mamma. Vackert röd är den och porslinet kommer till sin rätt.En halvtimme till sen börjar folk att anlända!Ska vi se på Kalle Anka? Ja naturligtvis, det hör till Julen!
Nu ska jag kola gratängen. Ha det skönt och fint därute.

Som sagt God Jul! Har varit uppe sedan kl.8.00 kunde inte sova, det är Julafton. Jag känner mig så gladför jag är verkligen på bättringsvägen. Känner redan en skillnad nu när jag slipper cellgifter! Jag vill skåla för LIVET i dag och kommer att göra det när familjen är samlad hemma hos mig lite senare i dag.
Nu är allt klart, julgranen tindrar,julklapparna ligger under granen och nu ska jag duka bordet och pyssla lite med att göra bordet riktigt fint med finporslinet, fin duk osv.
Ha en underbar, vilsam Jul!

Här sitter jag , klockan är8.30 och nu börjar det att bli lite ljusare. Jag ska snart ge mig ut och åka ner till Scandinavium och hämta biljetter till Svansjön. Det är en så vacker balett som jag visserligen har sett på TV men nu ska jag se den "live". Det är riktigt spännande men jag får vänta till Mars då det hela händer i Konserthuset.
Hayley och jag har annars lite Julstök och det ser jag fram emot. Hon kommer hit efter kl.11 så jag hinner tillbaka. Måste till banken också för att sätta in en återbetalning från Lärarförbundet. Jag hade betalt in för mycket fackavgift. Man behöver inte betala full avgift när man är sjukskriven och det är ju bra då man faktiskt har en lägre inkomst. SNART ska jag börja jobba igen. Solbacken, här kommer jag!

Jag bor i en tvåa nu som bekant! Änsen då! Jo vissa saker får  helt enkelt inte riktigt plats. Min vanligtvis så utmärkta Julgran blev plötsligt lika stor som granen på Gustav Adolfs Torg... Ja,ja nästan i alla fall. Den får plats vid fönstret, nej då såg man inte ut och grenarna sträckte ut sig lite väl mycket. Jaha, då flyttar jag väl på den igen. Det är nu som dansen började så att säga. Vals eller tango, det gick att få ordning på granskrället efter ett tag. Tur att ingen såg mig då det måste ha sett väldigt roligt ut. Nu står den i alla fall på plats och ser faktiskt riktigt bra ut. I morgon kommer Hayley hit och tillsammans ska vi klä granen, handla, göra köttbullar osv. Då infinner sig den riktiga Julstämningen.

Här har man lampor och ljus tända nästan hela dagen. Det är ju visserligen mysigt och det är skönt att slippa gåut omman inte vill. Nyhetsflödet är inte så ljust heller. Man skänker en tanke til alla som har mist sitt jobb och alla som mottaget ett varsel.Det är en märklig tid vi lever i, minst sagt. Rosengård är nu i gungning och det är dags för politiker att visa sig där och lyssna på vad folk har att säga om sin situation. Det går inte att bunta ihop folk med så många olika bakgrunder och sedan glömma bort dem. Det kommer fram att mycket gott händer i Rosengård men det framgår också hur miljön, boende och en nergången utemiljö påverkar männniskor på ett negativt sätt. Man upplever att ingen bryr sig och det ligger mycket i det påståendet. Folk vill ha ett fungerande boende och säkra gårdar som inbjuder till lek och möten mellan föräldrar och barn. De nedslitna områdena i Sverige skapar otrygghet och man är i dessa områden inte stolt över sitt område och det är inte konstigt då man på TV får se hur folk  lever med ohyra, fukt och mögel. Man kan bara hoppas att det nu blir en ändring innan dessa områden exploderar i våld och ännu mer förstörelse. Det har hänt i andra länder som Frankrike och inte minst i mitt förra hemland, England. Jag upplevde svåra kravaller i norra London i början på 80-talet då frustationen tog sig formen av ett oerhört våld och förstörelse. Det var brända bilar, kravallpoliser i full mundering och vi som jobbade i en förskola fich åka polisbil från tunnelbanan till jobbet! Barn och föräldrar levde i vad som bara kan kallas ett krigstillstånd och detta pågick i över en vecka. Det medförde stora föändringar till det bättre, med politiska insatser och att folk började lyssna på varandra och detta i sig banade vägen till en ökad tolerans inför våra olikheter. Ska vi ha ett så kallat mångkulturellt samhälle i det här landet måste vi börja att acceptera våra olikheter och överbrygga vår rädsla för andra kulturer. Vad är det som säger att vi måste vara lika? Vi har religionsfrihet i det här landet, ändå är många emot byggandet av moskeer. Det är ju helt befängt då här bor en stor del Muslimer som inget hellre vill än att ha sin form av "kyrka" att gå till. Så länge sådana här rädslor finns finns det ingen plats för möten och dialog. Personligen hoppas jag att det kommer en förändring...snart helst nu med en gång.
Nu har jag stått på min cyberspace-låda länge nog! Återkommer senare.

Åkte ner till Saluhallen i morse för att köpa sill och annat smått och gott. Vilket väder! Det blåste och regnade och jag frööös. Hade inte tillräckligt på mig helt enkelt. Blåsten gick genom märg och ben. Gick inte på stan utan åkte hem så ffort jag hade handlat färdigt. Väl hemma klev jag i myskläderna ,åt varm soppa och kände värmen återkomma. Snackade med Hayley på MSN och vi bestämde oss för att handla all Julmat på måndag då vi ändå ska göra köttbullar(mums) Ser så fram emot Julen. Denna Julen är speciell bara för att mina behandlingar är slut.Hurra!! Prtade med Hannah och hon mådde bättre i dag.Tur att hon inte åkte på en förkylning nu inföfr Jul och allt. Jag ska åka till henne i morgon och lämna små paketer till pojkarnas Julstrumpor. Mycket viktigt och hemligt så det förslår. Det är en tradition från England och det är så roligt att den förs vidare från Hannah till pojkarna.

På Aftonbladet hittade jag bilder på en nyfödd Flodhäst! Titta på dem, de är helt enkelt urgulligt och man blir så glad att det faktiskt finns goda nyheter också. Tänk, det har varit jordbävning i södra Sverige! Sånt händer ju inte ofta så det är ju inte konstigt att folk blev skärrade. Få se på nyheter sedan.
Nu är alla Julkort i brevlådan och det känns bra. Har också fixat killarnas små presenter som ska läggas i deras Julstrumpor. Det är alltid lika kul! Vad mörkt det är, tur att man har alla sina ljus som gör att det känns mysigt och Jullikt.
Min bror ringde mig i går kväll och det gjorde mig så glad. Vi har haft så dålig kontakt och nu har vi bestämt att ändra på det och det känns jätte roligt

Vi hade en trevlig kväll i går med nästan hela familjen samlad. Lussekatterna försvann snabbt! Det spelade ingen roll att Kardemumman uteblev. Där ser man!
Ännu ett knivdåd i Göteborg, denna gång på Linnegatan. Så meningslöst och tragiskt. Vad ska man göra för att få stopp på detta våld som tydligen sker utan någon som helst provokation? Vad är det som driver dessa ungdomar att bära kniv? Det är ju faktiskt ett lagbrott. På något sätt måste vi, samhället försöka få unga människor förstå att det inte går att bara sticka ner någon för att vedebörande har sagt eller gjort något som inte passar! Vad har hänt, kan dessa ungdomar inte kommunisera längre? Detta kan diskuteras hur länge som helst, jag bara hoppas att ungdomar i hela landet nu ställer upp och gör en manifestation mot våldet med hjälp och stöd från oss vuxna.

Har nu bakat Lussekatter, riktigt kul förrutom att jag glömde lägga i Kardemumma! Ja,ja vad göra nu?De smakar inte så mycket men de går ju att äta. Det är skönt att sitta ner en liten stund innan alla kommer .Hela familjen utan Peter o Ann-Britt som är på Öland.
Jag fixade nya Kulor till mitt fönster. De är faktiskt väldigt vackra. Nu ska jag hänga upp dem med röda band. Det kommer att bli hur fint som helst. Lyssnar just nu på Leona Lewis. Jag tycker att hon är jätte duktig och hon har en så fin röst.

Vaknade av ett kras som kom ifrån vardagsrummet! Vad ramlade ner tänkte jag och somnade igen. Jaha de var mina fina röda glaskulor, fyra st, som nu låg i tusen bitar på golvet. Vad tråkigt då de var så vackra och jag köpte dem till vår första Jul här i Sverige. Det är inget att göra åt utan nu får jag leta efter nya. Undrar om man kan få tag i glaskulor nu förtiden. Det mesta är plast och har inte samma lyster som glaskulorna. Jag får gå på jakt helt enkelt. Ska ju ändå till stan och träffa Udo och ta en fika. Det är alltid roligt att träffa honom och prata lite om världens gång.Nu får jag sätta lite fart här så jag återkommer lite senare med fler spännande uppgifter om jakten på röda glaskulor! Mycket intressant, eller hur?

I dag var jag på sjukhuset och Hannah följde med då jag skulle träffa min läkare. Datorn fungerade inte så vi kom inte så långt då han inte kom åt min journal! Typiskt tänkte jag! Vi pratade i alla fall om min behandling som han tyckte hade fungerat som den skulle. Paradoxalt, sade han är det bra att man blir dålig av sin behandling för då vet man att det har verkat! Personer som inte känner några biverkningar,där verkar inte cellgifterna som de ska. Märkligt eller hur?
Hannah och jag gick till ett cafe och tog en fika. Hon ville titta på lite kläder på H.M. Då ringde min mobil och jag fick ett besked som fortfarande inte har skunket in, jag behöver inga fler behandlingar!! Det är den finaste Julklappen som jag någonsin har fått. Jag känner en oerhörd glädje och jag ville bara springa ut på gatan och skrika riktigt högt! Man kan ju inte göra det men tanken var rätt kul.Tyvärr blir jag fortsatt sjukskriven för jag måste återhämta mig. Ja,ja men det behöver ju inte ta så lång tid om jag nu sköter om mig på ett bra sätt. Jag räknar med att börja jobba igen i mitten på Januari om allt går som jag vill och det ska det. Nu kommer Julen och man har en massa trevligheter, äter gott och jag får naturligtvis vila lite emellanåt.
Jag är friiiiiii!

Här sitter jag i soffan och har en timme tills jag ska åka till sjukhuset för ännu en behandling.Jag fösöker verkligen att se det hela på ett positivt sätt men det blir allt svårare. Mina ögon driver mig snart till vansinne! De rinner hela tiden och man ser ju inte. Så, nu räcker det med det allmänna klagandet.
Måste berätta om min Orkide! Jag fick den när jag låg på sjukhuset i våras av min syster. Den blommade hur länge som helst och sedan ställde jag den bakom gardinen för de ser ju lite tråkiga ut när de har  blommat färdigt. Döm om min fövåning då jag fö en månad sedan upptäckte at den kom med flera fina knoppar! Nu har de börjat slå ut och det är så vackert men inte bara det, utan att det händer just nu. Det får bli en symbol för att jag, förhoppningsvis, snart är klar med att springa fram och tillbaka till Östra Sj. Blommorna är till stor glädje och betyder väldigt mycket för mig även om det låter lite knas!

Min bror Peter hämtade mig i morse kl.8.30 och vi åkte ut till Orust för att träffa Eva, vår syster. Vi har haft en dålig kontakt länge och det var dags att ta tag i det hela. Mycket handlade om vår mamma och hennes känslomässiga behov. Vårt samtal var bra och vi vet nu vad vi ska göra, inte minst att vi ska träffas som vi brukade göra innan allt rann ut i sanden. Vi åkta tillbaka till stan vid två tiden. Jag hann hem bara för att åka in till stan igen. Jag skulle ju på Julkonsert i Domkyrkan! Det var kallt ute men man blev värmd av skönsången i kyrkan. Det var så vackert och vad duktiga de olika körerna var.Kyrkan var full till sista bänken och det var verkligen stämningsfullt.
Stog och väntade på spårvagnen och jag fröööös. Det var härligt att komma hem och sitta i soffan med en kopp varm choklad. Vilken härlig kväll!

Känner inte för att blogga för tillfället. Det beror nog på att det inte händer så mycket just nu. Dagarna går och jag hänger med där någonstans. Mina ögon är så jobbiga och det gör det väldigt svårt att läsa. Det går en stund, innan de blir irriterade och det känns som man har grus i ögonen.Brodera är likadant, det går bra ett tag. Så nu har jag klagat igen.
På Fredag skall jag hälsa på jobbet. Det ser jag fram emot .Man blir alltid mottagen med kramar och värme och det känns så härligt. Udo ringde och vi ska träffas och fika nästa vecka på Fredag. Vi delar många intressen och han har blivit en god vän.
Hayley och Jocke är hemma igen. De har varit i Falun och hälsat på. Träffade Hayley i stan och vi åt lunch och satt och pratade, alltid lika trevligt. I morgon kommer Hannah hit med en strykbräda!