Här sitter jag i soffan och har en timme tills jag ska åka till sjukhuset för ännu en behandling.Jag fösöker verkligen att se det hela på ett positivt sätt men det blir allt svårare. Mina ögon driver mig snart till vansinne! De rinner hela tiden och man ser ju inte. Så, nu räcker det med det allmänna klagandet.
Måste berätta om min Orkide! Jag fick den när jag låg på sjukhuset i våras av min syster. Den blommade hur länge som helst och sedan ställde jag den bakom gardinen för de ser ju lite tråkiga ut när de har  blommat färdigt. Döm om min fövåning då jag fö en månad sedan upptäckte at den kom med flera fina knoppar! Nu har de börjat slå ut och det är så vackert men inte bara det, utan att det händer just nu. Det får bli en symbol för att jag, förhoppningsvis, snart är klar med att springa fram och tillbaka till Östra Sj. Blommorna är till stor glädje och betyder väldigt mycket för mig även om det låter lite knas!