Dagarna och veckorna går och jag har inte bloggat så mycket på sista tiden. Arbetet tar upp det mesta av min dag och när jag kommer hem finns inte så mycket ork kvar. Det har varit lite tufft de senaste veckorna, dels med en ny förskollärare och sedan sjukdom i form av förkylningar. Hela arbetslaget drabbades en efter en och vi  har haft vikarier i över en vecka. Det är inte lätt att vara springvikarie i förskolan. Barnen blir extra jobbiga för de känner sig inte trygga, testning pågår! Man kan inte kräva att en vikarie ska kunna kliva in i vår verksamhet och klara allt. Därför blir det extra jobb för oss som ordinarie personal. Jag är trött när jag kommer hem, är inte van att jobba antar jag. Det blir säkert bättre snart. Dagarna blir ljusare och jag inbillar mig att Våren år på väg. Fåglarna har börjat sjunga igen, alla kriser till trots! Jag menar , det finns ju hopp.
Den här helgen ska jag slappa och slöa, läsa och ha det skönt.

Alla tycker att tiden flyger iväg och det kanske säger en hel del om hur vi alla lever våra liv. Hjulen rullar allt fortare och kraven på oss stackars människor blir allt större. Det här är ju inget nytt men jag kom att tänka på det lite mer nu i helgen. Jag var i Bankeryd, utanför Jönköping, och hälsade på min dotter Hannah, hennes sambo och mina två barnbarn Linus och  Andreas. Där fanns ett lager snö på marken, solen sken och hela världen såg ut som ett julkort. Vi var ute hela lördagen, åkte snowracer i en slalombacke och gissa om det var kul? Vi vuxna blev barn på nytt när vi susade ner för den branta backen och hej vad det gick!! Man såg ut över Vättern och över på andra sidan och en sällsynt lyckokänsla infann sig. Begreppet tid glömdes bort och man var en del av backen, solen och den gnistrande snön.Värmen spred sig i kroppen och jag var en lekande varelse tillsammans med de andra både barn och vuxna. Solen började försvinna bakom träden och våra skuggor i snön blev långa. Det var dags att dra sig hemåt. Alla hade röda kinder och vi var rejält trötta. Det gick fort nerför backen men det var tufft att gå upp igen! Det var det värt ! Så här roligt har jag inte haft på länge.Kvällen spenderades i soffan med godis och lite slötittande på Melodifestivalen(suck). Sov man gott? Ja, som en veritabel stock och säkert lät man som ett sågverk också! Tog lite bilder som jag nu ska försöka lägga ut. Vi får väl se hur det går.
Jag ger upp, det går inte, något fel gör jag. Jag får helt enkelt be Hayley om lte hjälp... igen när hon kommer hit på söndag. Det blir bilder så småningom

Jag har en infektion i de övre luftvägarna och dito på stämbanden. Då måste man vara tyst, så mycket man nu kan. Tänk vad svårt det är. Telefonen ringer och ringer och till slut drar jag ut jacket. MSN får duga och även vanliga hederliga mejl.
Min röst är nu klart bättre och jag satsar på tillbakagång till jobbet på måndag. Det här är så frustrerande när jag precis hade börjat jobba heltid. Som Hayley sade, jag fick väl fyra förkylningar på en gång då min kropp inte tål så mycket. Det lät så roligt när hon sade det. Man måste skratta åt eländet och ta nya tag.
I morgon kommer Hannah och pojkarna till Göteborg! Det ska bli helt underbart att träffa dem igen och kunna spendera lite tid tillsammans. Det var länge sedan.På eftermiddagen åker vi hem till Jönköping och det ska bli kul. Känns kul att få lite ombyte, speciellt efter den här veckan. Det finns snö i Jönköping! Vad härligt att få uppleva det.Kameran följer med och jag hoppas på några fina bilder. Hannah sade att det är riktigt kallt och det är bra speciellt för mig som varit förkyld,alla baciller kolar vippen. Jag ska åka pulka med pojkarna.Där finns en fin backe nära där de bor så det är bara o åk!

Jag avskyr förkylningar! På något sätt känns det äckligt, man hostar och snörvlar. Speciellt det sistnämda.Man blir alldeles röd under näsan och röda ögon får man också. Nu är det i alla fall bättre och jag kan återgå till jobbet i morgon.
På fredag ska jag äntligen åka till Hannah och pojkar! Jag längtar efter dem, det var på Nårsafton vi träffades sist. Det är längesedan och det känns. Hannah kommer till Göteborg med pojkarna på fredag morgon för de ska hälsa på i sin gamla skola. Hannah passar på att träffa Anneli under tiden och sedan åker vi till Jönköping tillsammans på eftermiddagen. Det ska bli kul att se hur de bor och ta en massa kort på omgivningarna. De bor ju nära Vättern så det måste vara vackert och fullt av fina promenadstråk. Hoppas på fint väder så vi kan vara ute mycket. Vad härligt det är att ha detta framför sig!

Det var inte länge man jobbade innan den här förkylningen däckade mig ordentligt! Det är ju typiskt. Jag har varit borta så länge och nu åker man på det. Jag har inte varit fökyld på över ett år så egentligen ska jag inte klaga men det gör jag i alla fall. Det har varit så kul att vara med barnen igen och sätta igång med aktiviteter. Just nu har jag börjat introducera matematiska former som cirkeln i form av en snögubbe. Den är uppbyggd av fem cirklar i olika storlekar. Det var roligt att flera av barnen visste att det hette cirkel. De mindre barnen kallade den för "rund" eller "boll" och det är ju rätt det också. Vi ska fortsätta med en triangel som då är en rolig fågel med långa ben och sedan en kvadrat som är en hund!
Tyvärr måste jag vara hemma i morgon också för jag har feber. Helgen får jag gratis och då blir jag säkert så pass bra att jag kan återgå till jobbet på måndag. Nu känns huvudet tungt och jag ska fösöka att sova en stund.