Alla tycker att tiden flyger iväg och det kanske säger en hel del om hur vi alla lever våra liv. Hjulen rullar allt fortare och kraven på oss stackars människor blir allt större. Det här är ju inget nytt men jag kom att tänka på det lite mer nu i helgen. Jag var i Bankeryd, utanför Jönköping, och hälsade på min dotter Hannah, hennes sambo och mina två barnbarn Linus och  Andreas. Där fanns ett lager snö på marken, solen sken och hela världen såg ut som ett julkort. Vi var ute hela lördagen, åkte snowracer i en slalombacke och gissa om det var kul? Vi vuxna blev barn på nytt när vi susade ner för den branta backen och hej vad det gick!! Man såg ut över Vättern och över på andra sidan och en sällsynt lyckokänsla infann sig. Begreppet tid glömdes bort och man var en del av backen, solen och den gnistrande snön.Värmen spred sig i kroppen och jag var en lekande varelse tillsammans med de andra både barn och vuxna. Solen började försvinna bakom träden och våra skuggor i snön blev långa. Det var dags att dra sig hemåt. Alla hade röda kinder och vi var rejält trötta. Det gick fort nerför backen men det var tufft att gå upp igen! Det var det värt ! Så här roligt har jag inte haft på länge.Kvällen spenderades i soffan med godis och lite slötittande på Melodifestivalen(suck). Sov man gott? Ja, som en veritabel stock och säkert lät man som ett sågverk också! Tog lite bilder som jag nu ska försöka lägga ut. Vi får väl se hur det går.
Jag ger upp, det går inte, något fel gör jag. Jag får helt enkelt be Hayley om lte hjälp... igen när hon kommer hit på söndag. Det blir bilder så småningom