Här har man lampor och ljus tända nästan hela dagen. Det är ju visserligen mysigt och det är skönt att slippa gåut omman inte vill. Nyhetsflödet är inte så ljust heller. Man skänker en tanke til alla som har mist sitt jobb och alla som mottaget ett varsel.Det är en märklig tid vi lever i, minst sagt. Rosengård är nu i gungning och det är dags för politiker att visa sig där och lyssna på vad folk har att säga om sin situation. Det går inte att bunta ihop folk med så många olika bakgrunder och sedan glömma bort dem. Det kommer fram att mycket gott händer i Rosengård men det framgår också hur miljön, boende och en nergången utemiljö påverkar männniskor på ett negativt sätt. Man upplever att ingen bryr sig och det ligger mycket i det påståendet. Folk vill ha ett fungerande boende och säkra gårdar som inbjuder till lek och möten mellan föräldrar och barn. De nedslitna områdena i Sverige skapar otrygghet och man är i dessa områden inte stolt över sitt område och det är inte konstigt då man på TV får se hur folk  lever med ohyra, fukt och mögel. Man kan bara hoppas att det nu blir en ändring innan dessa områden exploderar i våld och ännu mer förstörelse. Det har hänt i andra länder som Frankrike och inte minst i mitt förra hemland, England. Jag upplevde svåra kravaller i norra London i början på 80-talet då frustationen tog sig formen av ett oerhört våld och förstörelse. Det var brända bilar, kravallpoliser i full mundering och vi som jobbade i en förskola fich åka polisbil från tunnelbanan till jobbet! Barn och föräldrar levde i vad som bara kan kallas ett krigstillstånd och detta pågick i över en vecka. Det medförde stora föändringar till det bättre, med politiska insatser och att folk började lyssna på varandra och detta i sig banade vägen till en ökad tolerans inför våra olikheter. Ska vi ha ett så kallat mångkulturellt samhälle i det här landet måste vi börja att acceptera våra olikheter och överbrygga vår rädsla för andra kulturer. Vad är det som säger att vi måste vara lika? Vi har religionsfrihet i det här landet, ändå är många emot byggandet av moskeer. Det är ju helt befängt då här bor en stor del Muslimer som inget hellre vill än att ha sin form av "kyrka" att gå till. Så länge sådana här rädslor finns finns det ingen plats för möten och dialog. Personligen hoppas jag att det kommer en förändring...snart helst nu med en gång.
Nu har jag stått på min cyberspace-låda länge nog! Återkommer senare.