Ucsh och fy vad jag mår illa. Har varit uppe halva natten känns det som . Jag har kräkts från och till hela natten. Nu har jag släpat mig upp i alla fall och drucket lite saft. Det stannade i magen så nu är man på G igen. Jag ska försöka äta något och ta en tablett mot illamåendet. Det är konstigt men jag tror att mycket av det här att må illa sitter i huvudet. Nu är den här behandlingen snart slut och lag upplever varje behandling som en stor pina. Tur är det att jag inte kände så här i somras!
Sedan är det, det här hur jag upplever att jag ser ut! Jag ser ett gammalt ansikte i spegeln. Röda rinnande ögon, inga ögonfransar tillika ögonbryn och jag ser bara en massa rynkor som jag tidigare inte hade. Mina anhöriga tycker inte som jag. Visst, de tycker att jag är lite sliten och det kan jag köpa, men ändå. Det känns så jobbigt just nu och jag förstår inte, nu är det ju snart över. Kanske är jag rädd för att träffa min läkare,jag vet ju inte vad som komma skall. Jag vet att de vill undersöka resten av tarmen och det spökar i huvudet, speciellt på natten när jag inte kan sova. Ett år har snart gått och mycket tid har lagts på den här j-a sjukdomen. Tur är i alla fall att man inte är den som ger upp i första taget. Rädd däremot kan vi alla vara och det är jag.
Jag vill jobba igen, gå på gympa,se fram emot fredag, ränna runt som jag brukar och vara glad för det mesta! Alla ni därute, jag är på gång trots allt!