Nu har jag varit nere i Lärjedalen! Nerför backen och sedan gick jag en bra bit innan jag vände med tanken att man ska ju orka gå tillbaka också. Var väl lite orolig för backen men det gick jättebra med ett par små pausar. Det var så vackert där nere med ljudet från vattnet och sedan tystnaden bland alla träd . Jag kom upp för backen på något vingliga ben men skam den som ger sig. Det känns i alla fall helt underbart att vara ute och röra på sig. Jag vill bli stark igen och något säger mig att nu är det dags även om man blir lite vinglig och trött. Glädjen över att kunna gå är enorm och naturen , alla träd ger mig ny styrka.
Har pratat lite med min gamla mamma som inte har det lätt med sin värk och undersökningen som hänger över henne som ett mörkt moln. Måste ringa henne lite oftare för hon blir så glad.
Nu kurrar magen så nu är det dags att fixa lite mat.