Har inte haft tid att blogga men nu är det dags igen. I lördags satte jag upp de sista tavlorna strök gardinerna och fick upp dem. Det blev så fint och ombonat, kronan på verket helt enkelt. Nu är det bara en sak kvar och det är gardinstången i vardagsrummet. Peter kommer hit nu på onsdag och fixar den. Vi har den 20 oktober i dag så det har tagit nästan tre veckor att få i ordning. Ja, ja det är väl egentligen inte så konstigt, man är ju inte helt frisk. Hur som helst så trivs jag verkligen . Här är så ombonat och mysigt speciellt nu när höstrusket har börjat och man tänder sina ljus på kvällarna.
I går kom mamma hit och vi åt hennes hemlagade ärtsoppa! Det var sååå mumsigt! Efter det pannkakor, helt perfekt. Vi tittade på alla korten från bröllopet och mamma fick välja några kort som hon ville ha. Stackars mamma, hon hör dåligt ,ser dåligt och ovanpå det har hon en massa värk. Hontycker det är jobbigt att leva och jag känner mig helt maktlös, vad gör man? Det finns naturligtvis inga enkla svar på detta. Jag önskar bara att hon inte behövde vara så ensam. Det blir mycket grubblande och det blir lätt negativt och det är inte konstigt. Mamma var en mycket aktiv person. Hon målade porslin , broderade, virkade vackra saker som dukar och spetsar. Inget av detta kan hon längre göra så jag kan förstå att hon blir deprimerad. Hon behöver träffa andra som är i samma situation men hon orkar inte ta sig dit, till Träffpunkten. Det känns skönt att få skriva om sina funderingar runt detta att åldras. I Aftonbladet fanns i dag en rolig artikel om 40-talisterna som nu börjar gå i pension. Det handlade om den dåliga åldringsvården och att vi 40-talister kommer att göra uppror för att det är så dåligt. Jodå det håller jag helt med om. Frågan är som vanligt, kommer pengarna att finnas för en reformering av vår åldringsvård? För inte så länge sedan var vi i Sverige världsbäst på det här området men så kom neddragningarna år från år och nu är det verkligen inget att vara stolt över.Hemtjänsten är underbemannad och de springer mellan sin avårdtagare som skollade råttor. De har inte tid för samtal eller en liten fika bara det allra nödvändigaste och sedan iväg till nästa gamling som helst av allt behöver bli sedd och bekräftad.
Nog om detta nu.