Ja i dag har jag ont i hela kroppen. Fär väl skylla mig själv som var med på ett "medelsvårt" jympapass igår eftermiddag. Här ska ni därute som väljer soffan få något att tänka på och kanske också ett gott skratt.
Gick som sig brukar till Friskis o Svettis på vägen hem. Gissa om jag känner mig suveränt duktig? Medelsvår jympa, ja det klarar man väl, tänkte jag. Lite utmaning så här på vårkanten kan väl aldrig skada! En brokig skara kvinnor ,mestadels yngre gick in i jympasalen. Jag gick in sist med låg profil så att säga. Alla ställde sig i en stor ring och jag gjorde som alla andra. In kommer tejen som är instruktör med ett stort leende. Vältränad, det ser man ju och mycket ung! Milde tid , tänkte jag , vad gör jag här 64 år ung? Ja,ja nu är jag här så det är bara att hänga med... Musiken startar och vi ska springa runt i en ring. Uppvärmning , tänker jag och flåsar runt. Varm blev jag i alla fall snabbt. Sedan börjar det! En massa rörelser som min arma kropp aldrig har varit utsatt för någonsin. Allt detta till musik. Alla de andra ser så gracila och taktkänsliga ut, varför hänger inte jag med? Mina armar och ben spretar åt fel håll och jag liknar mest  ett animerat kylskåp som försöker sig på att dansa. Jag försöker se ut som om jag aldrig gjort något annat än jympat och klistrar på ett , hoppas jag trovärdigt leende.
Det hela tar aldrig slut,man håller på i en timme! 45 minuter har passerat och jag börjar tro att nu blir det en ny långtidssjukskrivning för Ingele. Mina ben känns som om man hängt vikter runt anklarna och det där leendet har förvandlats till en grimas. Jag är samtidigt lite full i skratt! Tänker på om någon hade filmat detta elände och lagt ut det på You Tube! Vilken succe det skulle ha blivet!
Soffan har aldrig varit så skön som den var i går kväll och jag kände mig faktiskt ganska nöjd trots allt.
Kroppen klagar lite idag men det kan jag stå ut med. Nu vet jag i alla fall att jag har en farlig massa muskler som jag tidigare inte visste jag hade.