Fruktansvärda bilder i tidningar och på TV nyheter om lidandet på Gazaremsan. Barnen skadas både fysiskt och psykiskt, många får sätta livet till i detta meningslösa krig, vedergällningens och fanatikernas outsägliga våld på en civilbefolkning. Det gör att man får en klump i magen och man kan ju inget göra för att hjälpa de stackars barnen och deras föräldrar. Man sitter här i sin soffa i värmen och är en åskådare. Måtte det bli en vapenvila nu så att parterna kan börja kommunisera med varandra i stället för att bomba allt sönder och samman.Vikten av dialog mellan människor ter sig allt viktigare och i det här fallet är det verkligen hög tid att det tar sin början nu, i dag! Jag orkar snart inte se eller läsa om detta krig för man känner en tom maktlöshet samtidigt som en ilska fins där också. En ilska över att ett  fanatiker, på båda sidor, kan få ha en sådan makt över i flerfallet oskyldiga människor. De håller sina medborgare som gisslan på många sätt och just detta är så fruktansvärt cyniskt. När ska vi människor lära oss att våld inte löser konflikter?
Nu ska jag gå ut i det vackra men kalla vädret och skaka av mig alla dåliga nyheter. Det finns trots allt det som är vackert också i den här världen.