Första dagen på jobbet i går. Det var riktigt roligt att träffa barnen igen och vilket mottagande jag fick! Ingele är här , ropade några barn som var i hallen. Massor av härliga små kramar och oj vad jag kände mig välkommen! Jag var där mina fyra timmar som bara försvann och sedan var det bara att ge sig av hem. På kvällen kände jag mig helt plöftsligt helt slut, satt i soffan och höll på att somna. Vad var klockan? Den var 20.15 när jag gav upp och kröp ner i min sköna säng. Sov som en stock fram till kl. 5.00 i morse! Jag var nog lite trött.
I dag kändes det som om jag aldrig varit borta. Tänk vad fort det gå ratt komma in i sitt arbete trots den långa frånvaron.
Nu ska jag fixa lite att äta för snart är det dags för TV. Man ska naturligtvis titta på presidentinvigningen. Vara med på festen helt enkelt. Det är ju historia som skrivs, den förste svarta mannen som blir president. Bara det är skäl nog för att bänka sig framför Tv-rutan i kväll. Måtte han bli en bra president som kan ta bra beslut och föra en dialog i stället för att starta krig.