Så var man här i soffan igen efter några dagar på Öland hos Peter och Ann-Britt, min bror och hans fru. Vi körde ner på fredag eftermiddag och det kändes som om man hade en evighet framfför sig. Nu är jag hema igen och det regnar som vanligt.
Öland är verkligen solens och vindarnas ö. Vi hade ett fantastiskt åskväder med skyfall! Det var lite läskigt när lamporna började blinka och strömmen gick några minuter. Senare den kvällen gick vi till "By-festen" som fick hållas inomhus p.g.a. regnet. Det var trevligt ändå och alla var där från hela byn. Vi åt jätte god Lax, pratade och sedan spelade vi "Plocke-pinn"! Ja, det är sant. Ett jätte stort sådant ute på gräsmattan. Jag spelade också men fick inte så många pinnar. Efter avslutad fest traskade vi hem i natten, förbi gårdar och små hus. Överallt är det så vackert.
Besökte kyrkan i Hulterstad. Så heter byn där brorsans hus ligger. Tittar man ut från deras trädgård, längst ner ser man havet! Där ute finns vraket " Kronan " som dykare har jobbat med en längre tid, ja i många år. Det var ett Regalskepp som förliste och omfattande arkeologiska undersökningar har gjorts. Man har bl.a tagit upp offren från olyckan och de ligger nu begravda på kyrkogården i Hulterstad. Ett stort ankare och vackra stenplattor visar platsen.
Peter och jag var ute på Alvaret en blåsig men solig dag. Vi gick och gick längs en nedlagd järnväg som nu var en grusväg. En märklig upplevelse att gå rakt fram i detta platta landsap fullt av blommor och fjärilar. Gick av vägen och ut i det vilda landskapet till resterna av en gammal forntida by. Att folk kunde leva i detta karga, vindpinade landskap! Det var bara stenar kvar av det som hade varit en gård. Det finns historia överallt, enorma gravfält,stora stenar som någon har rest och inte minst alla ruiner efter forntida borgar. Jag gick där och fantiserade om alla strider som utspelats och folkets hårda liv i en orolig tid då krig och elände färgade deras tillvaro. Ljudet av blåsten i öronen och solen i ansiktet var en fin upplevelse som fick mig att känna mig ovanligt levande.
Dagarna bara försvann och där satt man på tåget från Kalmar på väg hem till Göteborg. Med mig hade jag alla intryck och en hel del bilder i min kamera. Tack för några fina dagar!