Stänger av Tv-n och undrar var katten är. Ingenstans, inte på något ställe där han brukar gömma sig. Mitt hjärta slår nu minst hundra slag och jag känner hur paniken är nära! Går in i sovrummet och ser att blomman i mitt fönster iinte står som vanligt. Fönstret är öppet en liten bit och jag fattar vad som har hänt. Han måste ha gått ut på fönsterbläcket och antagligen halkat eller så har han hoppat! Nu mår jag illa och tårarna kommer. Tar på mig skor och rusar ut, runt huset till baksidan men ser ingen katt. Han kan i alla fall inte skada sig för där ute finns bara mjukt gräs. Jag rusar runt som en galning och nu vill jag bara skrika MERLIN! Gick in igen, jag kanske inte såg honom där inne. Det ekar av tystnad och jag vet att han är borta! Jag klipper av hans favoritleksak från klöspelaren för den har en bjällra och går ut igen. Jag kan knappast se för tårar och nu inser jag att jag måste ta ett djupt andetag och försöka lugna mig...på något sätt. Ut genom dörren ner för trapporna och ut på gatan. Det är ju mörkt men det regnar inte ,tack och lov. Då ser jag något vitt som ligger där alldeles stilla bredvid en rabatt! Det är min katt! Jag ropar på honom och han jamar patetiskt och springer undan när jag försöker närma mig. Då använder jag hans leksak och sätter mig på bänken som finns där. Sakta kommer han och jag kan till slut fånga honom och gå in. Den lilla kroppen skakar och hjärtat pickar så fort så fort. Det gör mitt också, av glädje och tacksamhet för att jag hittade honom. Nu sitter jag här och skriver och Merlin ligger i knät och nu börjar han spinna! Lyckan är en liten katt! Jag ska bara sitta här och njuta en stund! Nyfikna lilla katt, det här äventyret kunde ha slutat illa.Tur måste man ha ibland, eller hur?