Två veckor kvar tills semestern börjar. Tiden gick väldigt fort helt plötsligt. Solen skiner, det ni är stort! Allt blir så mycket lättare bara solen skiner och lite värme kan tränga sig in i våra frusna kroppar. Ja, åtminstone min stackars kropp.Jag trivs när det är riktigt varmt och jag har väl alltid tyckt att jag bor på absolut fel breddgrad. Vad göra? Inte så mycket men det blir en farlig massa klagande som går folk på nerverna.
I dag var den första dagen som jag lämnade Merlin hemma ensam. Lite nervöst har det varit för jag kunde inte hjälpa att fundera på vad det lilla livet hittade på i sin kattensamhet. Fantasin skenade iväg och jag såg för mitt inre öga både blommor och gardiner som genomgått en viss misshandel! Jag satte nyckeln resolut i dörren, öppnade och klev in. Allt var som vanligt, inga större förändringar som jag kunde se i alla fall. Mattorna i badrummet låg lite på snedden och i köket hade han varit uppe på bordet. Det var ju absolut inget att klaga på. Egentligen är det ingen ide att bekymra sig för han kommer att flänga runt och leka med allt som är löst. Jag får nog lägga undan en del småsaker som jag har på hyllorna. Där ligger snäckskal från La Gomera och diverse vulkanstenar som inte väger något. Tänk vad kul för en liten busig katt!
Det är små minnen som betyder en massa för mig så rädda vad som räddas kan. Jag kan ta fram dem igen när han lugnat ner sig. Underbar är han i alla fall och vilket sällskap han är. Han följer efter en var man går och jag nästan snubblar över honom ibland. Nyfiken är han till max.