Jaaaaaaaa, nu funkar allt igen efter mycket ringande och fipplande med diverse kablar och inte minst alla inställningar som man  i vanliga fall aldrig tittar på. Nu vet jag hur beroende jag är av den här datorn. Tänk, jag som aldrig skulle involvera mig i den där nya tekniken. Det heter ju inte för inte att man aldrig ska säga aldrig.
En del har hänt sen sist, jag har färgat håret! Jag som alltid har varit så feg när det gäller just mitt hår, det lilla jag har. Nu är det annorlunda och jag tycker det är fint och uppiggande. Barnen på avdelningen tittade lite extra på mig i morse men det var allt. Ingen utropade, vad har du gjort?
Mitt tjat om våren får fortsätta ett tag till tror jag. Det kändes nästan lite varmrt på eftermiddagen och man saktade ner stegen en aning och bara njöt. Små Crocusar drar blickarna till sig och fåglarna låter som om de jublar. Inte konstigt alls. Det är ett under hur dessa små varelser överlever den långa vintern med tanke på hur utsatta de är. Jag tänker på deras pyttefötter och de är ute dygnet runt!
Var på Previa i dag , med mitt knä. Det är hur bra som helst efter alla övningar men sjukgynnasten vill träffa mig en gång till i alla fall. Det står jag väl ut med bara jag vet att kät blir bra igen.
Så där ja nu är det helt plötsligt mörkt och det börjar bli dags för mötet med John Blund, jag är tidig i morgon!
En skön natt önskas alla er där ute.