Vilken kväll! Det var just så magiskt som jag trodde det skulle bli. Musiken smekte öronen och svepte genom bänkraderna och man förflyttades till en sagovärld fylld av vackra rörelser på en scen där total tystnad rådde. Den klassiska baletten är så otroligt vacker att jag har svårt att finna adekvata ord. Varje liten rörelse är så fulländad och man kan inte vara oberörd inför ett sådant artisteri. Allt slit och timmar, ja år av träning. Där finns en djup kärlek till denna konst och det förmedlas till oss i publiken. Det var ju inte vilka som helst som dansade, det var solister från Bolshoiteatern tillsammans med Moldaviens Nationalbalett. Jag bara satt där, hänförd tillsammans med alla andra och min själ, mina känslor landar i en annan tid och verklighet. Så tar det slut och hela massan av folk ställer sig upp, rad efter rad och applåderana dånar! Det är mäktigt och jag är så glad att jag fick ta del av allt detta.
Jag kände mig omtumlad när jag klev ut på Götaplatsen. Det var som om jag vaknat ur en dröm. Det var inte kallt ute så jag jag gick ner till Kungsportsplatsen. Kände att jag behövde lite utrymme för mina tankar innan jag åkte hem med en skramlande spårvagn.