Jag är nu utan anställning, jag har inget jobb längre! Det låter det. Jag är nybliven pensionär! Gillar inte det ordet, pensionär. Det är ett laddat ord precis som älska och hata. Man tolkar det på så många olika sätt... Jag föredrar att kalla mig själv vardagsledig. Det låter väl bra?
I måndags var det avtackning för mig på jobbet. Så fint och framför allt roligt. Jag fick blommor,presenter och många goda skratt. Tack alla på Solbacken! Kom hem på eftermiddagen och packade upp mina blommor, läste alla kort jag fått och allt kändes lite omtumlande minst sagt. Det är ju så nytt det här att vara ledig. Det händer helt plötsligt även om man förberett sig ett helt år. Nu är det veklighet och jag kan inte fatta att det är sant. Jag vaknar tidigt på morgonen och jag behöver inte gå upp. Jag känner hur ett sömnigt leende sprider sig och man vänder sig om och bara njuter en stund. Vad har jag gjort de här två första dagarna? Jag har varit ute och bara gått och gått. Det är så underbart att bara vara ute i det här fina vädret. Jag har precis kommit hem ifrån en tur ut till Klippan. Åkte spårvagn och gick sedan ner till området vid Röda Sten. Kallt som attan men solen sken. Tog massor med bilder på isen,änder, bron,båtar och lite bilder från Älvsnabben. Båten frustade sig fram genom alla isflak och det brakade ordentligt i skrovet. Jag stog i fören och lekte Titanic och fick vackert flytta på mig för annars hade jag blivet ordentligt blöt. Fick i alla fall många fina bilder som jag ska lägga ut lite senare. Timmarna bara försvann och nu sitter jag här i soffan och mår bra. Det känns på kinderna att man varit ute i solen.