Nu har min Blogg legat därute i Cyberrymden och samlat stjärndamm inbillar jag mig. Det känns roligt att ta upp bekantskapen igen, speciellt nu när så mycket har hänt under en relativt kort period. Att lämna Göteborg den 2 Juni och flytta till Bankeryd var en stor händelse. I ett år hade jag väntat på lägenhet och så plötsligt när jag hade nästan börjat ge upp då blev det verklighet. När jag nu tittar i backspegeln står det klart att det var meningen det här.

Hannah, Niclas och pojkarna åkte iväg på semester den 24 juli och jag och Luna flyttade in i deras hus. Nu var det jag Luna, Enya, Tuffsen och Simba i två veckor. Lite lyxigt med ett helt hus, synd bara att vädret var så tråkigt.Jag delade min vardag med alla djur, läste och gick långa promenader med hundarna.

Hade fått en kallelse till Mammografi den 7 augusti kl.11.20. Lämnade mina fyrbenta vänner, satte mig på bussen som tog mig till Länssjukhuset Ryhov. Udrsökningen var precis som vanligt...

Det blev en undersökning till den 21 augusti. Hannah (min dotter) följde med och jag trodde det behövdes lite nya bilder och sedan kunde jag gå hem... Jag fick gå in igen, denna gången var det Ultraljud och någonstans djupt inne i mig började ett frö av oro att spira. Ett vävnadsprov togs och beskedet om en Tumör kom som ett hammarslag. Jag minns att jag skrek ,rakt ut, jag orkar inte en gång till!!! Tårar, inre kaos och Hannas skyddande famn. Sakta, sakta skönk det in att ja nu var det dags för lite Camcer igen. Tredja gången. Vad är det här? Det är inte rättvist? Varför jag? Vad har jag gjort för ont? Det finns inga svar på någon av ovastående frågor. Livet är som ett lotteri, ibland vinner du och väldgt ofta drar du en nitlott. Livet gick i alla fall vidare och jag gick in i migsjälv för att förrbereda mig på det som skulle komma.

Operationnen ägde rum på Ryhov SJ. den6 september kl. 8.30. Jag åkte dit med bussen, nr 26 som går direkt till sjukhuset. Jag minns att det var en vacker morgon och solen steg över Vättern.Dagen efter fick jag åka hem. Hannah och Niclas kom och hämtade mig.tidigt på eftermiddagen. Jag vill gå till IKEA sade jag. Behöver en ny bäddmadrass. Bägge två höjde på ögonbynen men jag tyckte detta var en storartad ide` då man kör förbi IKEA på vägen hem.Egentligen var det mitt sätt att tala om för hela världen att här är det jag som bestämmer även om jag precis har förlorat en "tutte"

Nu börjar den långa väntan på besked. Jag väntar och väntar och ibland känns det hopplöst och andra dagar helt  ok. Jag går långa promenader ner till Domsand, en strand vid Vättern. Luna är med mig var jag än går och relationen till henne fördjupas på ett förunderligt sätt. Hon vet att något är galet och det är skönt att sjunka in i hennes kloka ögon. Hon finns där ,nära, både dag och natt. Ett lugn infinner sig när jag drar fingrarna genom hennes mjuka päls. Det finns dagar då mörka tankar kommer flygande som grå kråkor på en tillika grå himmel.

Kommer jag att klara det här? Tänk om jag ska gå igenom en cellgiftsbehandling igen, en gång till? Hela mitt inre protesterar och allt skaver. Tack och lov för böcker, familj och vänner som outröttligt stöder, lyssnar och har tålamod. Jag inser så småningom att jag är en Cancerpatient.

Det här är förstadiet till det som komma skall men det tar jag en annan gång för det här inlägget riskerar att bli en bok annars.