Jag kom iväg med bussen kl. 7.19 trots ett inre motstånd. Anlände till sjukhuset och mina fötter tog mig mekaniskt över det grå, kalla marmorgolvet. Provtagning...igen. Måtte blodvärdena vara bra så att jag slipper åka hem med oförrättat ärende. Jag vill få det här gjort för det är en milstolpe som ska passeras, nummer fyra, bara två kvar!!

Provet blev kodkänt, nu kör vi. Väntan blev lång då en hel del av personalen fortfarande hade ledigt.Efter nästan tre timmar anlände plastkorgen med mina tre påsar. Kriget kunde börja. Så känns det. Det är ett krig jag ska vinna för det är jag som är General och jag står där på krönet och ser hur bataljen växer till ett ursinnigt slag.

"Hallonsaften" droppar så sakteliga och sedan nästa påse och då kommer värken i huvudet och näsan känns som om jag gått tolv ronder i en boxningsmatch. Det går över efter en stund och jag känner mig bara liten och skakig. Även Generaler kan vara små, titta på Napoleon! Påse nummer tre går ganska fort och sedan är det över! Mina ben är som gummiben och jag stapplar ut till...bussen. Det är färdigt för den här gången, jag vann, igen. Zlatan, släng dig i väggen, jag är bäst...på det här!

Är inte så stursk när jag kommer hem. svetten och huvudvärken kommer tillbaka och jag intar horisentalläge. Hannah har lilla Luna så det är bara till att sova...

När jag vaknar läser jag på vad det står i min Onkolog-mapp. Det blir värre allt eftersom behandlingarna fortskrider. Jo, jag känner det. Kriget trappas upp. Jag funderar över faktumet att det är två behandlingar kvar. Tänk om jag inte orkar. En mörk rädsla kryper in i mig.

Luna är hemma igen och jag tar ut henne innan jag lägger mig igen. Jag somnar och vaknar svettig och kall. Det här går inte så jag kliver upp och nu sitter jag här och hamrar på mitt tangentbord. Jag slåss mot alla negativa tankar som dyker upp i tystnaden här i mitt lilla kök. Jag kan vara modig men inte jämt. Det här är mitt helvete och jag ska igenom det till varje pris.Tänk om man kunde sova i tio dagar genom den tid då det är som värst. Nu måste jag ta tabletter för jag mår för jävligt. De hjälper i alla fall och sedan tar jag min mjuka hund och läggger mig igen. Det är en ny dag i morgon...