Veckor, dagar, minuter och sekunder segar sig förbi mot det stora Målet, slutet på min Cellgiftsbehandling. Målet kan jag se nu när det bara är en kvar! En varm lyckokänsla sprider sig i kroppen och konkurerar med alla gifter som flyter runt i mina ådror. Jag mådde skit efter mitt sjukhusbesök häromdagen. Mådde illa och fick de berömda kräkningarna på kvällen. Jag har ju haft tur som sluppit detta men det ska väl bli värre innan det blir bättre som det heter. Faktum är att jag inte brydde mig så mycket. Visst det är obehagligt men nu lever jag på glädje och inte minst en stor dos av tacksamhet för att det här snart är över och jag lever!!! Här ska levas!!! Jag är sprängfylld ända upp till min kala huvudknopp av allt jag vill göra. Det är enkla saker som att vara ute och gå i skogen med Luna i timmar. Fotografera mina vackra omgivningar, umgås med familj och vänner, åka till stan .och sitta på ett cafe och bara njuta. Åka till Göteborg och hälsa på min gamla mamma som jag inte träffat på länge och sedan till Kortedala för att hälsa på alla hundvännerna! Åka till min syster på Orust! Hästarna, katterna, hundarna och skogen! Den här listan skulle kunna bli en mil lång men jag nöjer med med detta så länge. Den 13 februari åker jag till Ryhov för den sista behandlingen...MÅÅÅÅÅLl!!

Stog i duschen i morse och reflekterade över min ärrade kropp. Den är inte vad vi skulle kunna kalla vacker i vanlig mening men den bär mig och den har orkat med den här misshandeln och därför tycker jag numera ganska bra om den. Det ser onekligen lite komiskt ut med ett ynka litet bröst men för att citera Marita, vad är ett bröst i ett evighetasperspektiv. Mitt kala huvud tycker jag faktiskt om! Det har varit mycket praktiskt och jag kan i alla fall inte klaga på dåliga hårdagar! Jag ser nu fram emot, med spänning hur håret ska se ut när det börjar växa igen. Ser lite sliten och trött ut men det ska jag snart, snart ändra på. Våren kommer i år också med Vitsippor, fågelsång, lite värme och framtidshopp. Mitt hjärta slår stadigt och det är så svårt att vänta på allt som kommer snart.