Jag är nu utan anställning, jag har inget jobb längre! Det låter det. Jag är nybliven pensionär! Gillar inte det ordet, pensionär. Det är ett laddat ord precis som älska och hata. Man tolkar det på så många olika sätt... Jag föredrar att kalla mig själv vardagsledig. Det låter väl bra?
I måndags var det avtackning för mig på jobbet. Så fint och framför allt roligt. Jag fick blommor,presenter och många goda skratt. Tack alla på Solbacken! Kom hem på eftermiddagen och packade upp mina blommor, läste alla kort jag fått och allt kändes lite omtumlande minst sagt. Det är ju så nytt det här att vara ledig. Det händer helt plötsligt även om man förberett sig ett helt år. Nu är det veklighet och jag kan inte fatta att det är sant. Jag vaknar tidigt på morgonen och jag behöver inte gå upp. Jag känner hur ett sömnigt leende sprider sig och man vänder sig om och bara njuter en stund. Vad har jag gjort de här två första dagarna? Jag har varit ute och bara gått och gått. Det är så underbart att bara vara ute i det här fina vädret. Jag har precis kommit hem ifrån en tur ut till Klippan. Åkte spårvagn och gick sedan ner till området vid Röda Sten. Kallt som attan men solen sken. Tog massor med bilder på isen,änder, bron,båtar och lite bilder från Älvsnabben. Båten frustade sig fram genom alla isflak och det brakade ordentligt i skrovet. Jag stog i fören och lekte Titanic och fick vackert flytta på mig för annars hade jag blivet ordentligt blöt. Fick i alla fall många fina bilder som jag ska lägga ut lite senare. Timmarna bara försvann och nu sitter jag här i soffan och mår bra. Det känns på kinderna att man varit ute i solen.

Nej, jag har inte köpt filmen Hajen"! Däremot har jag i kväll tittat på en vacker och samtidigt tragisk film som handlade om Hajarnas fruktansvärda öde. Jag trodde jag skulle se en film om en ung mans prisbelönta film om just Hajar. I stället fick jag se en film där jag igen fick ta del av något jag inte hade en aning om. Hajen har ju alltid varit den ultimata symbolen för ondska och ett djur vi människor ser på med skräckblandad förtjusning. Myter har frodats och Hajens fenor blir till en medecin och man gör soppa på fenorna. När det visas hur folk fångar och brutalt skär av fenorna och sedan kastar de döda Hajarna tillbaka i havet brister det. Tårarna rinner och det känns som något går sönder inne i mig. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om denna film men den går att titta på om man går in på www.savingsharks.com. om man nu inte såg den på TV. Den är så vacker, så grym och till slut undrade jag, vad är det för fel på oss människor? Vi ska vara de högst stående varelserna på jorden men samtidigt gör vi allt för att förstöra. I dessa dagar pratas det mycket om klimat och vad vi ska göra för att stoppa förstörelsen. Den här filmen skulle visas och  vara obligatorisk i Köpenhamn för alla närvarande statschefer, politiker, FN-delegater och inte minst mediafolk från alla världens hörn. Filmen visar inte bara Hajar utan säger så mycket mer om oss människor och vart vi är på väg. Hajen har funnits i 40 miljoner år! Det finns en anledning till varför den har överlevt och aldrig tidigare har jag så tydligt förstått hur allt hänger ihop. På en relativt kort period har vi rubbat hela Ekosystemet och det värsta är att vi egentligen inte bryr oss så mycket...så länge det inte drabbar oss.
Kanske är vi ett gäng nakna Apor utan kontroll som någon sade i filmen. Ett gäng som har givet sig själva rätten att bestämma över vad som ska leva eller dödas. Är det därför vi har religion som tar hand om våra dåliga samveten och rättfärdigar våra handlingar för vi är "Guds Barn", skapade av en högre makt för att styra över vad som händer  i den här världen?

Så blev det dags att göra rent fönstrena. Vilket jobb! Först invändigt, sedan på utsidan och sedan emellan. Jag räknade ut att jag tvättat 25glassidor! Det kändes i armarna och nu har jag de renaste fönstren i Kortedala...tror jag. Efter det strök jag gardiner och klättrade runt med dem och stänger. En balansakt värdig en cirkus! Nu är det klart och allt är på plats inklusive tindrande adventsljusstakar.
Kollapsade i soffan, lyssnade på lite musik och kände mig nöjd med min dag. Nu ska jag fortsättta att läsa "Cathedral of the sea". Den handlar om 1300-talets Spanien och en pojke som har rymt från träldom för att om möjligt starta ett nytt liv i Barcelona. En spännande skildring om en pojkes kamp för frihet och ett värdigt liv i en tid då den lilla människan, de fattiga och landlösa inte hade några rättigheter. Boken väver in realistiska beskrivningar på medeltida historiska händelser som politik, finans och handel. Boken finns på svenska men jag tycker bäst om att läsa den engelska versionen. Författaren heter Ildefonso Falcones och är till vardags advokat! Han har vunnit en del priser för den här boken och översättningsrättigheter har sålts till 36 länder. Slutligen, en bra bok, väl värd att läsa en mörk novemberkväll.

Längesen, jag vet men det blev bara segt och tråkigt och då var det bättre att ta en lång paus. I dag är jag hemma med en krånglande mage, detaljerna vill ni inte veta. När jag nu ändå inget kan göra verkar det bra att börja skriva igen.
November är snart slut! Var det någon som såg solen? Det känns som man är nedtryckt i stövelskaften och tittar ut över kanten. Trött och sömnig har man segat sig till jobbet men nu finns det hopp. 1-a Advent, nu på söndag, allaredan! Då lyser det  i alla fönster och ett litet leende sprider sig och alla ser lite gladare ut. Hemma blir det fint och ljusen ska få sprida lite glädje i det annars så kompakta mörkret. Det är jobbigt med dåliga nyheter, speciellt i november, men man kan ju inte planera för sådant. Hayleys pappa fick nyligen veta att han har Lungcancer. Han ringde till mig sent på tisdag kväll och berättade. Jag blev inte förvånad då han genom åren har misskött sig och hans arma kropp har sagt ifrån ett flertal gånger. Det känns i alla fall otroligt sorgligt och nu får vi hoppas att han klarar kommande operation och allt det som följer med en Cancerdiagnos. Det värsta var att behöva berätta för Hayley. Hon är i alla fall väl insatt i sin pappas problematik och hon är en klok och realistisk person, men det handlade ju om hennes pappa. Hon tog emot beskedet lugnt och sansat och precis som alla andra tycker hon det är sorgligt. Tack och lov har hon numera en bra relation med sin pappa. Nu får vi vänta tills nästa vecka då han får veta vad som ska hända och då får vi ta ställning till om Hayley och Jocke ska flyga till England.
Kan inte hjälpa att fundera på villken tur jag har haft. Här är jag ett år senare efter min Cancer, frisk och kry förutom då magen som krånglar ibland men det är ju inte ofta så det kan man inte klaga på. Tag vara på varje dag, lev livet och planera inte för långt in i framtiden. Lev nu, i dag! Ska göra det, som vanligt, för det har jag lärt mig. Tänk att vi måste möta en nära nog katastrof för att fatta hur skört livet kan vara och därför hur viktigt det är att våga leva fullt ut! Så, det var dagens filosofiska tankar. Ha det så bra därute.

Började tidigt i dag och det betydde att jag gick hemifrån kl.5.10! Tur att jag tittat på termometern innan jag gav mig ut. Det var bara 6 grader och det var dags att gräva fram varma kappan, halsduk och handskar! Det gick lite fort från sensommarväme till riktig höstkyla. Solen kom fram lite senare och det blev en sådan där vacker höstdag då färgerna på löven blir så där intensiv. Jag vill alltid gå ut med kameran när det blir så här. Jag ska verkligen försöka att få några fina bilder på just löv innan de ramlar av träden. Vissa träd är så vackra så det nästan gör ont att titta på dem. Färgerna som går i rosa över till gult och rött. En del löv är djupt röda och som sagt, i solen blir det extra vackert. Jag har alltid haft en kanske barnslig dröm att alla vackra löv kunde sitta kvar på träden hela vintern och sedan så sakta ramla av när de nya löven är på väg.
I morgon är det onsdag och jag är ledig!

Vilken show, tur att jag inte missade detta program på, tro det eller ej SVT på bästa sändningstid. Tina Turner har varit artist i 50 år och är ute på världsturne 69 år gammal! Hon är fantastisk det är bara så. Jag har lyssnat på hennes musik alltid känns det som, hon har bara funnits där. Som kvinna blev hon symbol för en hel generation feminister runt om i världen. Hennes våldsamma man Ike Turner blev synonymt med våld i äktenskapet. En uppmärksammad film gjordes om deras stormiga relation både privat och på scen. Tina gjorde sin egen karriär utan Ike och vilken succe det blev. Så stog hon där igår på en scen i en jätte arena i Holland och vilken energi. Hur orkar hon? I jämförelse , om man nu kan göra det, kände jag mig som en otymplig koloss. Hon for runt som en kvinnlig Mick Jagger och rösten håller hela vägen! Det var riktigt kul att bara sitta här i soffan och njuta och minnas.

Så där ja, jag överlevde "Influensan" och har nu rest mig upp ifrån ett horisontalläge som varade i nästan fyra dagar. Det har varit obehagligt men inget livsfarligt! Jag har klartecken från Vårdcentralen att återgå till jobbet efter två dagar utan feber. DÅ BÄR JAG INTE LÄNGRE PÅ SMITTA. Eftersom det är fredag och jag var feberfri igår kväll uppfyller jag dessa kriterier med råge. Jag funderar lite runt all den uppståndelse som figurerat i massmedia om denna Influensa. Visst ska man ta det på allvar och iakta de föreskrifter som finns men man behöver defenitivt inte gå till överdrifter. Olika typer av Influensor har funnits och drabbat oss många gånger förut men aldrig har det blivet ett sådant ståhej som nu. Lite skämtsamt känner jag att jag kanske ska tillverka en skylt som jag bär om halsen så att min omgivning kan fly när de ser mig komma! Alternativt kan jag ju förflyttas till någon obebodd ö i norra skärgården och sitta i karantän. Det kanske är en ide att framföra till Försäkringskassan.  Vad vill jag ha sagt? Jo, det vore mycket klädsamt om alla använde vad vi vardagligt brukar kalla "sunt bondförnuft". Man kommer faktiskt långt med det.
Nu ska jag ta hand om mig och försöka äta och återgå till vanliga aktiviteter, med andra ord ska jag ha en skön helg och på måndag återgår jag till mitt jobb.

Milde tid, det här var inte kul! Pratade med min Vårdcentral i går och det är "sannolikt att jag har den berömda influensan". Jaha, det var ju ett positivt besked. Genast kände man sig som pestsmittad! Orkar inte bry mig, vill bara bli bra. Drick mycket, ta Alvedon och sov! Det har jag gjort, i tre dagar och nu sitter jag här lite yrvaket, inlindad i mitt täcke. Huvudet känns lite tungt men febern är under kontroll och bara det hjälper. Har suttit i soffan en hel kvart och det är o.k. Benen känns som gele, riktigt obehagligt och svetten bryter ut så fort jag ska stå upp. Ändå är jag på bättringsvägen helt klart! Måste nu försöka få i mig något att äta. Jag börjar bli trött på Nyponsoppa, undrar hur många liter man har druckit? Jag är inte hungrig och inte sugen på något men jag vet att jag måste äta. Det ffår bli omelett, snabbt och bra!
Merlin då? Jo, han har varit lugn och fin! Vågar man tro att han börjar bli en lugnare katt? Han har varit som en Duracell-katt och nu kanske batterierna börjar bli lite svagare. Hur som helst har han varit en riktigt härlig kompis som legat där bredvid en och kurrat. Kan katter få den här influensan? Knappast, men man undrar. Nu orkar jag inte mer, måste lägga mig igen.

Hade en jobbig natt med hosta och världens huvudvärk. Det var som om natten aldrig skulle ta slut. Gick upp vid 6-tiden för att dricka. Fick yrsel och svettades, bara att lägga sig ner igen. Det var riktigt obehagligt. Somnade igen och har nu varit uppe en liten stund. Sitter här med datorn och en kopp citronthe. Jag mår inte ett dugg bra och vill nog sova mera. Ska bara dricka färdigt för det måste man!